Posts Tagged ‘Föräldramyten’
-
Två dagar efter internationella kvinnodagen
I förrgår var jag på Världskulturmuséet och hörde Maria Sveland säga att det är dags att göra upp med moderskapsmyten. Jag kände mig lite träffad av detta uttalande. I ett par tidigare inlägg har jag skrivit om att män och kvinnor skiljer sig på en punkt: att män rent generellt är lite starkare än kvinnor, men att kvinnor har makten över avkomman. Jag kan se begränsningarna i denna teori. Vad händer med de kvinnor som inte vill eller kan skaffa barn? Är de då värdelösa?
Nä, detta är verkligen inte vad jag menar. Det jag skriver om handlar om en väldigt generell skillnad. Människans individuella skillnader överskrider förstås denna lilla skillnad. Samtidigt tror jag att det faktum att kvinnor har en sådan makt över artens fortlevnad gör att män, även om de inte är medvetna om det, kan känna att de är i underläge. På så sätt påverkar denna lilla skillnad individen och har gjort det genom hela mänsklighetens historia varpå män försöker förtrycka kvinnor med hjälp av sin lilla fördel: styrkan. Men detta är alltså en väldigt generell beskrivning.
Så, om vi går tillbaka till det individuella, det enskilda…jag. Är jag fast i moderskapsmyten? Jag som tycker att det känns fel att arbeta heltid när jag har små barn hemma. Jag som hela tiden lyfter fram det unika med moderskapet. Ja, jag måste nog erkänna att jag är lite påverkad av moderskapsmyten. Jag kan se att jag har förändrats sen jag fick barn. Och ska jag vara ärlig så tycker jag att det kan vara ganska skönt med en mysig hemmakväll med familjen istället för att vara ute och festa.
Samtidigt kan jag inte riktigt förstå det hemska med att vilja vara med sin familj. En kvinna som satsar 100% på sin karriär och jobbar hela tiden och har en massa pengar på banken räknas som en toppenfeminist. Det är alltså skillnad vad man väljer att lägga sin tid på och offra sig för.
Det finns dessutom en annan viktig aspekt av detta. Vid sidan av moderskapsmyten saknas det något. För det mesta är man två om att skaffa ett barn. Pappan har däremot traditionellt sett inte tillåtits att insvepas i en myt, faderskapsmyten är inte så utvecklad. Men den finns där. Det behöver viskas om den och den behöver också hyllas. Även en pappa älskar sitt barn och även en pappa behöver få tillstånd att vilja vara hemma med sitt barn istället för att jobba häcken av sig!
Jag vill faktiskt hävda att det ska få finnas en moderskapsmyt, eller egentligen inte en moderskapsmyt, utan en föräldramyt. Att bli förälder är en väldigt stor sak. Visst måste man försaka sina egna intressen ibland. Men varför är det så att jag ses som en sämre feminist för att jag är ung och har barn jämfört med att vara ung och slita häcken av mig med en massa pengar på banken?Och dessutom, om pappan bara tillåts att insvepa sig i faderskapsmyten behöver mamman inte ge upp sitt liv i och med moderskapet. Bara för att man är ung mamma och trivs med det, kan det finnas annat i ens liv än familjen. Är man två föräldrar som tar hand om familjen (och allt som hör därtill) finns det faktiskt ett liv även som en egen person och inte bara mamma.
Så, alla föräldrar: Svep in er i en mysig föräldramyt och lev ett innehållsrikt liv!
-
Barnkrubban genom tiden
Grunden till dagens förskola lades i något som kallades barnkrubban. Precis som ordet antyder hade verksamheten kopplingar till kyrkan. Denna tidiga form av barnomsorg startades för första gången i Sverige 1854 och det var enbart barn vars föräldrar hade intyg från fattigvården som fick en plats här. Det var nämligen enbart i väldigt fattiga familjer som kvinnan behövde lönearbeta. Vilken tur att kyrkan förbarmade sig om dessa små barn va? I skriften ”FÖRSKOLAN I POLITIKEN – om intentioner och beslut bakom den svenska förskolans framväxt” från Utbildningsdepartementet tas en intressant aspekt upp:
”Efter storstrejken 1909 öppnades flera spädbarnskrubbor, sedan fäder blivit arbetslösa och mödrar ensamma måste försörja familjen. En plats på krubban kunde för en fattig eller ensamstående mamma innebära att hon slapp lämna ifrån sig barnen till fosterhem eller barnhem.”
Så familjefädrena var alltså hemma och mödrarna arbetade, så långt hänger vi med. Men när papporna var hemma kunde inte barnen vara hemma, utan lämnades på barnkrubban. Vilken tur att kyrkan var så förbarmande. Annars hade ju barnen hamnat på barnhem. Allt detta medan pappan gick hemma.
Jo, jämställdheten har nog gjort framsteg i politiken. Men, om 100 år ska man också kunna uppröra med citat om historien:
”Ã…r 2008 lönearbetade de flesta män och kvinnor fem dagar i veckan, 8 timmar om dagen. Den ekonomiska krisen 2008 innebar att männen ofta blev arbetslösa medan kvinnans lönearbete tog upp ännu mera tid då hon inte kunde få fast arbete på ett ställe utan var timanställd på flera olika arbetsplatser. Det hela innebar även att hennes hemarbete tog upp mer tid då mannens hemmavarande orsakade mer hushållsarbete. Ã…r 2008 fanns det möjlighet att få bidrag för att vara hemma med barn, men denna föräldraledighet var inte individualiserad som idag och det var i princip enbart kvinnan som sågs som ansvarig och tog ut denna ledighet. Men i och med den ekonomiska krisen behövde kvinnorna börja arbeta tidigare efter att de fött barn varpå antalet platser på förskolan behövde ökas.”
Källa: http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/52/55/4bd81e9f.pdf
-
Små biologiska varelser
För ett tag sedan lyssnade jag på ett intressant radioprogram på P1, nämligen en del av serien ”Heliga familjen”.
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?ProgramID=3140&artikel=2124949
Det tog upp ämnet om könet är biologiskt bundet till hjärnan. Annica Dahlström, som skrivit ”Könet sitter i hjärnan”, intervjuades. Men som redan tidigare konstaterats är hennes studie inte särskilt korrekt vetenskapligt sätt. Hennes studier bygger på andra personers forskning, som i sin tur inte alltid kan räknas som tillförlitliga källor. Hursomhelst hävdade Annica Dahlström att män, biologiskt sett, är dåliga på att ta hand om barn och att kvinnor, särskilt de med stora bröst, är dåliga på matematik.
Men, vad som faktiskt är sant är ju att det är kvinnor som bär barn och föder barn. Nu har vi ju fått veta att män också kan amma (http://etc.se/artikel/12204/visst-kan-maen-amma%C3%A2%C2%80%C2%9D), men kvinnor har ändå ett försprång i och med alla hormoner från graviditeten. Den 24:e juli berättas på Ekot om två kvinnor som levde ihop, varav den ena försökt att bli gravid via insemination. När dessa försök inte lyckades, ville den andra kvinnan försöka. Men paret fick veta att den andra kvinnan inte hade rätt till insemination istället. Det är tydligen bara en person per förhållande som får försöka. Orsaken till detta är att det skulle vara orättvist för heterosexuella par annars, de har ju bara en kvinna per förhållande som kan försöka. Men nu är det ju såhär att kvinnors största fördel jäntemot män är att vi har makten över avkomman, så enkelt är det. Mäns fördel, däremot, är att de oftast är fysiskt starkare. Här finns det faktiskt vissa biologiska skillnader. Så, jag funderade lite…borde det inte vara så att om två män har ett förhållande, så borde bara den ena av dem få träna på gym… Eller är det kanske så att biologism bara passar in då den råkar gynna de patriarkala männen?
Men, med det här vill jag inte hävda att det ena könet är bättre än det andra. Det finns några små skillnader och sen försöker vi alltid hitta belägg för att det finns en massa fler skillnader. Det som är lite tragiskt är bara att de förmågor som ger kvinnor ett visst övertag antingen förringas eller förtrycks.
-
Ordlista
Jag ser att jag tar vissa ord för givna, men de kanske kräver någon liten förklaring:
fattig – känslan av att inte ha tillgång till pengar. Detta kan inte mätas i summor utan hur mycket man känner att man behöver göra av med. Jag är t.ex. inte särskilt fattig.
feminism - rätten för alla att vara den de vill. Kort och gott, kanske lite väl förenklat, men feminism är inte ett ”offerord” för mig.
hemmafru – egentligen en fru som är hemma med barnen, men det är inte det jag menar, utan snarare en kvinna som lever i ett ojämnställt maktförhållande. Hon sköter allt husarbete. Han är på sin höjd ”barnvakt”. Hemmafru blir här en roll och en gång in i en enda livsuppgift.
Konsumtionssamhället och kapitalism: Folket borde egentligen lätt kunna ta makten, utan oss klarar sig inte de rika knösarna. Men som det är nu blir vi dubbelt uttnyttjade, vi sliter för dem och sedan konsumerar vi arslena av oss och göder knösarna ännu mer.
naturligt – I allmänhet ses det som onaturligt att käka b12piller, men naturligt att se djur som varor som man distanserat sig från. Men jag är lite småförtjust i att ifrågasätta normer med hjälp av ordet ”naturligt”.
patriarkat – det samälle vi lever i där den vita mannen är normbildande. Uttalanden som t.ex. ”ja ja lilla gumman” blir en naturlig del av detta samhälle.
socialism – kampen för att alla ska bli lika värda och ett samhälle där ekonomiska tillgångar inte har betydelse. Detta kan inte enbart ske genom ”subventioneringar” till fattiga. Det krävs även en samhällsomvandling, någon slags revolution.
stadsjeep – en symbol för vårt miljödestruktiva konsumtionssamhälle
-
Hemmafruarnas triumf
Metro fortsätter att briljera: ”Bättre betyg med mamma hemma” lyder rubriken. Men i texten kan man sedan läsa att forskare på Umeå Universitet kommit fram till att barn till föräldrar som jobbar deltid får bättre resultat i skolan eftersom de kan få mer hjälp och uppmärksamhet hemifrån. Metro väljer alltså att tolka om resultatet på ett sätt som nog får alla kristdemokrater och patriarkala förespråkare att jubla. Jag, däremot, hade ju valt att tolka resultatet på följande sätt: Inför 30 timmars arbetsvecka!
-
Den sanna feministen
Jag är ingen bra feminist!
Jag älskar att lyssna på ”Kåldolmar och Kalsipper”, om Sjörövar Jenny som lever ett liv även bortom sin roll som mamma. Hemma skriker barnen och på haven de blå seglar Sjörövar Jenny.
Hemma skriker mitt barn och hemma sitter jag och älskar det. Jag vill inte segla ut på haven de blå. Nu när jag gör praktik har jag insett en sak: Jag kommer aldrig att vilja jobba heltid, jag kommer aldrig vilja göra karriär eller satsa allt på mitt yrke.
Usch, så ofeministiskt!Fast, jag tänker och klurar en massa. Vad är det för fel med att vara en feminist som älskar sitt barn och inte tycker om att jobba ihjäl sig.
Nä, som vanligt handlar det ju om utomståendes definition av feminism. En syn som har smugit sig in och fått fäste någonstans. Feminism har fått vara så mycket. Och egentligen handlar det bara om att vi feminister vill ha jämlikhet mellan könen! Bara för att jag tycker om att umgås med min son, betyder det ju inte att hans pappa inte kan göra det. Vill en förälder vara med sitt barn, så låt den få vara det oavsett om det är mamman, pappan eller båda. Och om en förälder vill göra karriär, låt henne/honom göra det. Det är feminism för mig.
