Posts Tagged ‘Etnotism’
-
De som vandrat in
Det finns ett ord som tar ganska stor plats i vårt samhälle. För vissa människor är det avgörande för hela omgivningens förhållningssätt gentemot personen. Det är ett ord som delar in människor, ibland med onda intentioner och ibland med en välmenande tanke. Ordet syftar till att beskriva en människas ursprung, men handlar oftare om en kulturell indelning. De som avviker från den kulturella normen blir ofta kategoriserade som detta ordet.
Har du lyckats gissa vilket ord det är?
Här kommer det: InvandrareBara genom att titta på själva ordet kan vi se att det är ganska fånigt: in-vandrare. Vem vandrar till Sverige egentligen? Om vi sedan går vidare till hur ordet används blir det ännu fånigare. Även om vi nu tänker oss att det finns personer som har vandrat in till Sverige, hur kan det då komma sig att deras barn, som är födda i Sverige, också är in-vandrare?
I Sveriges Televisions program ”Debatt” diskuterades, för några månader sedan, om det var rätt att Vellinge kommun skulle tvingas ta emot ensamkommande barn som flytt från sina före detta hemländer. Via en storbildsskärm fick fyra vellingebor, två fäder och två söner, vara med i debatten. De åsikter som de framför är väldigt tragiska, men samtidigt så skrattretande att de blir riktigt komiska.
Ungefär 5 minuter in i klippet här nedanför säger en av vellingesönerna ”Det är skillnad på invandring och illegal invandring” varpå Hanif Bali, riksdagskandidat för Moderaterna svarar ”Hur tar man sig till Sverige lagligt?”. Men på det har sönerna (eller fäderna) inget svar. Istället kommer de med nästa höjdpunkt: ”Men varför stannade ni inte i Danmark på vägen?”
Ja, just det, så har vi det här med ordet in-vandrare. Om det nu är så att man vandrar in till Sverige, då måste man ju kunna stanna i Danmark istället. Då hade de ju inte behövt gå så långt. Att de inte tänkte på det! ;)
De övriga delarna av Debatt 17 november Ensamkommande flyktingbarn i Hököpinge:
Del 1
Del 2Så avrundar vi det hela med en gammal klassiker:
-
Man är inte rasist bara för att man vill hissa svenska flaggan…
Försvarstalen ekar i mina öron: Jag är inte rasist bara för att jag vill hissa den svenska flaggan!
Jag står och lyssnar och vet vad som kommer att komma härnäst. ”Alla ska väl ha rätt att vara stolta över sitt land?”
Jo visst kan man väl få det, men problemet är bara att nationalismen egentligen är orimlig. Den geografiska inmurningen av Sverige är nämligen bara möjlig med hjälp av människors fantasier. För vad som egentligen är intressant är att vi alla är delar av en större struktur, som inte riktigt får plats innanför muren, hur gärna vi än vill låtsas det.
Jag tänker en del på Sverigedemokraternas (och de får vi ju inte kalla för rasister!) klassiska argument om att vi ska ta hand om de människor som redan bor här i Sverige innan vi släpper in fler. Den här konkreta delen av nationalismen gör att det blir intressant att titta på dess roll i det globala spelet som pågår ute i världen. För om man tänker efter lite, så blir frågan om nationalism större och större, till och med global.
För att kunna få ett grepp om nationalismen behövs det en definition av dess förhållande till övriga världen. Det är ju så att om Sverige ska kunna finnas måste det ju finnas något utanför Sverige också. Och det vet vi ju alla att det finns olika länder. Men vad vi lite mer sällan frågar oss är vad det är som skapar strukturer som binder samman folk. Om vi nu tänker oss att det är staten Sverige som ska hålla samman oss människor inom vår geografiska gräns, måste det även innebära att det finns en suverän makt som har den där förmågan att hålla samman oss. Och det är det vi måste fråga oss om Sverige, som stat, verkligen har.
Vi skulle förvisso kunna säga att varje stat har suverän makt och står utanför all global inverkan. Då kan vi tänka oss Sverige som ett starkt land, med starka välmående människor. Dessa människor tänks i sådana fall bindas samman av ett gemensamt förflutet (trots att vi ej själva har upplevt det utan bara våra förfäder). Våra förfäder kan sägas ha byggt upp ett välfungerande samhälle inifrån helt utav egen kraft.
Men det är intressant att titta på hur stater byggs upp. Visst är det vanligt folk som bygger och fixar och donar. Men vi gör det inom en struktur. Allra högst upp på den maktens hierarki har det alltid funnits några som har stått och basat och det blir väldigt svårt att försöka binda dem enbart till ett land.
Zygmunt Bauman1 skriver i sin bok ”Globalisering” om hur alla människors gemensamma rum sakta men säkert har omvandlats till en kapitalistisk arena. Vad som är så intressant med hans resonemang är den betydelse han tillskriver den globala kapitalistiska makten och strukturen. Genom att göra hela det gemensamma rummet till en kapitalistisk investering tvingas folket nämligen vänja sig vid såväl konsumism som ett ovanifrån kontrollerat rum. Det handlar till exempel om att stadens naturliga mötesplatser har ersatts av köpcentra, men även om att arbetare måste rätta sig efter investerares önskningar för att klara sitt uppehälle på den plats de bor på. I denna verklighet finns det inte någon plats för det trygga och jämlika rummet. Den nationella politiken kan endast ta plats som laguppehållande väsen i ett lagligt rum som har skapats av kapitalismen. I det globala rummet blir folket som små figurer som hålls på plats just på grund av sin oförmåga att röra sig utanför kapitalismens spelregler.
Om vi tänker oss att vi alla vanliga människor är små figurer som existerar i ett större spel, vad är det då som avgör vilka figurer som får vara var? Visst kan vi få hissa vår svenska flagga. Blått och gult är väl trevligt och fint. Men i en global hierarki fungerar nationalstaten endast som en liten del och har inte någon egentlig makt att greppa tag i figurerna.
Men för att visa det här behövs det ett exempel. Vi kan föreställa oss Anna, som är en svensk kvinna med svenska föräldrar. Hon arbetar med att sätta ihop bildelar på Volvo. Av det hon tjänar går en del till skatt som kan användas till att bygga upp svensk välfärd. Men en del av det hon tjänar kan hon också använda själv. Tack vare att många av konsumismens produkter tillverkas i andra länder, där investerare kan få fler arbetare för samma summa, kan Anna köpa många billiga saker för de pengar hon fått från företaget. Så slutligen går pengarna tillbaka igen till de multinationella företagen. Till detta kommer att Volvo behöver el för att kunna tillverka sina bilar. Den här elen kommer både från svensk elframställning, men även utifrån. En del av elen kanske kommer från utländsk kol och en del från uran, som människor brutit i Afrika .
Så länge de som sitter i hierarkins övre del kan tjäna pengar spelar figurerna längre ner inte så stor roll. För även om vi tänker oss att vi som har förfäder, som levt i Sverige länge, har större rätt att ta del av den svenska välfärden, finns det ett litet krux: Sverige som helt suverän makt existerar inte. Även om vi så låtsas att vi kan bortse från EU:s inflytande, så kvarstår frågan vad det är som styr Sverige.
I hopp om att skapa ett verkligt maktinflytande kan vi få för oss att vi ska bygga murar runt vår vackra nation. Vi kan tänka oss att vi som nu sitter innaför de tillsynes starka murarna är de som har rätt att få vara här. Det är bara vi som har rätt att hissa svenska flaggor. Men om vi tänker oss att vi tycker om svensk nationalism för att den hyllar det välmående som råder här ger vi oss in i en omöjlig situation. För välfärden beror på det svenska folkets del i ett globalt spel och inte av en nationell suveränitet. Om vi säger att vi inte kan släppa in fler människor innanför de svenska murarna tänker vi oss att det är Sverige som stat som ordnar de strukturer som vi lever i, men så ser inte verkligheten ut. Det vi gör är att försöka stänga ute vissa människor med hjälp av en defintion som inte är hållbar i ett globalt spel. Men att låtsas att det är vi innanför murarna, och inte alls de som är utanför, som har byggt upp Sverige är bara en fantasi. Om defintionen om vilka som ska få sitta innanför murarna går utifrån vems förfäder som har byggt upp landet, måste vi också låta hela den globala hierakins folk få vara med. Visst kan vi forstätta med att hissa svenska flaggor, men kom inte och säg att det bara är vi som sitter i våra röda stugor som har rätt att få vara här. För de som bygger upp det här landet finns överallt
1. Bauman, Zygmunt (2000): Globalisering. (F. Miegel övers.) [Globalization]. Lund : Studentlitteratur
