• Bamse – världens rödaste björn

    Date: 2010.07.09 | Category: om barn, socialism | Tags:

    Jag har alltid varit stormförtjust i Bamse. Eller i alla fall från det att jag lärde mig att läsa med hjälp av min storebrors tidningar för si sådär 22 år sedan. Faktum är att jag växt upp samtidigt som bamsetrillingarna. Tidningen som berättar om bamsebarnens ankomst damp ner i vårt brevinkast nästan precis samtidigt som jag föddes.

    En anledning till att tidningen är så populär är förstås alla de fantastiska äventyr som vi får följa med på. Men jag tror också att det är så att barnet som läser känner sig värdefull och respekterad eftersom tidningen lyfter så många viktiga frågor och vågar låta barnet förstå. Jag minns tydligt hur jag tänkte kring resonemanget om många små kan tillsammans. Visst har tidningen och grund och botten alltid varit väldigt röd. Men jag har svårt att se att den skulle ha varit det på ett sätt som är anstötande. Budskapet är ju ofta att alla borde vara lika mycket värda och att pengar inte ska få göra intrång på  jämlikhetstanken. Och tillsammans med det har vi ju tron på vår egen kraft när vi gör något tillsammans. Den lilla blir stor när alla enas.

    Och faktiskt så tycker jag att Bamse och hans vänner har lyckats hänga med i tiden ganska bra. När jag var liten var det mest grabbarna som fick åka på äventyr, men det har ju ändrats lite nu. Både Brummelisa och Nina Kanin har fått egna identiteter utöver sitt mödraskap och även till exempel Mickelina har börjat ta mer plats. Vidare tycker jag att det är kul att en del frågor, som ofta ses som obekväma att diskutera med barn, lyfts fram. Mobbning har ju funnits med som tema vid flera tillfällen och att Brumma inte är som andra barn, men ändå lika mycket värd, är något som blir en naturlig del i serierna. I det senaste numret (nr 10 2010) blev jag faktiskt lite överraskad. Lille Skutts ena bror adopterar nämligen ett barn tillsammans med kaninkillen som han lever med. Jag tycker att det känns jättehärligt att en barntidning kan göra en sådan serie utan att få det att bli något konstigt och inte heller något övertydligt politiskt korrekt (alltså något i stil med en moralpredikan om att alla har rätt att bli kära i alla), utan bara som en naturlig händelse bland alla andra.

    Några gobitar


    I ”Bamse och lemonad-källan” hjälper Bamse ett gäng möss på en ö att bekämpa två imperialistiska makter.

    Några stora apor som vill styra och ställa över de små i ”Flask.post III Alexander den lille av Apolonien”.
    Visst känns aporna lite bekanta?

    Djurrätt i serien ”Tigerjakt” i nr 09 1984 / Bamses Äventyr nr 2

    Fler trevliga exempel på sidan Bamses politik