Archive for november, 2008
-
Barnkrubban genom tiden
Grunden till dagens förskola lades i något som kallades barnkrubban. Precis som ordet antyder hade verksamheten kopplingar till kyrkan. Denna tidiga form av barnomsorg startades för första gången i Sverige 1854 och det var enbart barn vars föräldrar hade intyg från fattigvården som fick en plats här. Det var nämligen enbart i väldigt fattiga familjer som kvinnan behövde lönearbeta. Vilken tur att kyrkan förbarmade sig om dessa små barn va? I skriften ”FÖRSKOLAN I POLITIKEN – om intentioner och beslut bakom den svenska förskolans framväxt” från Utbildningsdepartementet tas en intressant aspekt upp:
”Efter storstrejken 1909 öppnades flera spädbarnskrubbor, sedan fäder blivit arbetslösa och mödrar ensamma måste försörja familjen. En plats på krubban kunde för en fattig eller ensamstående mamma innebära att hon slapp lämna ifrån sig barnen till fosterhem eller barnhem.”
Så familjefädrena var alltså hemma och mödrarna arbetade, så långt hänger vi med. Men när papporna var hemma kunde inte barnen vara hemma, utan lämnades på barnkrubban. Vilken tur att kyrkan var så förbarmande. Annars hade ju barnen hamnat på barnhem. Allt detta medan pappan gick hemma.
Jo, jämställdheten har nog gjort framsteg i politiken. Men, om 100 år ska man också kunna uppröra med citat om historien:
”Ã…r 2008 lönearbetade de flesta män och kvinnor fem dagar i veckan, 8 timmar om dagen. Den ekonomiska krisen 2008 innebar att männen ofta blev arbetslösa medan kvinnans lönearbete tog upp ännu mera tid då hon inte kunde få fast arbete på ett ställe utan var timanställd på flera olika arbetsplatser. Det hela innebar även att hennes hemarbete tog upp mer tid då mannens hemmavarande orsakade mer hushållsarbete. Ã…r 2008 fanns det möjlighet att få bidrag för att vara hemma med barn, men denna föräldraledighet var inte individualiserad som idag och det var i princip enbart kvinnan som sågs som ansvarig och tog ut denna ledighet. Men i och med den ekonomiska krisen behövde kvinnorna börja arbeta tidigare efter att de fött barn varpå antalet platser på förskolan behövde ökas.”
Källa: http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/52/55/4bd81e9f.pdf
-
I en nostalgibubbla bort från verkligheten
Tänk om jag är vuxen nu. Jag har märkt att jag börjar bli sådär nostalgisk ibland. Jag satt precis och tittade på en video med Pontus och amerikanarna och minns hur häftiga jag tyckte att de var då, när jag var 9 år. Och kanske var det så att världen var lite bättre då, på 90talet…Nä, jag är helt säker på att den var det. När jag var liten fanns inte allt detta våld, denna förstörelse och denna sexism. Sen tittade jag på en video med E-type och drog tillbaka min nostalgiska bubbla lite. Kanske var världen mycket bättre när jag var liten om man bortser från E-type? Ok att de ickesjungande tjejerna står där och visar brösten, men lite skoj måste man ju tåla. Sen tittade jag på en video med Ultima Thule och nu sprack nostalgibubblan helt.
Visst kan man få drömma sig tillbaka till fluffrisyrer alá Beverly Hills, mönstrade skjortor och disco med popcorn och det är väl just detta nostalgitänkande som gör att jag håller på att bli vuxen. Men, framförallt, det som gör mig lite vuxen är att jag ser orättvisor på ett helt annat sätt nu.Jag ser att feminismen och antifascismen har arbetat fram viss förändring. Samtidigt ser jag hur mycket skräp det finns kvar. Och om jag förr tänkte att ”det är dumt att kvinnor får sämre lön än män och så ska det ju inte vara”, tänker jag nu att detta lilla yttrande av sexismen (att kvinnor får lägre lön än män) är en del i en störe struktur, ja, en hel patriarkal diskurs. Och för att ändra på de orättvisor som finns kan man inte bara klaga på att de finns där utan ändra hela sitt förhållningssätt. Vilken roll har jag egentligen i det här. Det är för fan inte fint att en flicka är blyg, det är en del av hela strukturen! Om jag tänkte förr att det fanns gott om tid till förändring och att den lilla orättvisan var en liten del av livet, så ser jag det helt tvärtom nu. Ska man förändra en hel struktur tar det tid..och nä, det finns inte gott om tid…
