Archive for the ‘veganism/miljö’ Category
-
Slutspurt för Djurens Rätts pälskampanj – Skriv på du också!
Djurens Rätts film mot pälsfarmning
Skriv på här
-
Ekoguru
Ta hjälp av WWF:s ekoguru för att minska din påverkan på miljön.Gör ett test för att se hur många jordklot det skulle krävas om alla gjorde av med lika mycket resurser som du eller samla poäng genom att utföra miljövänliga handlingar.
-
Vargen gör ingen nytta, men människan däremot…
Igår sändes ett program på SVT om Vargen
Vargens väg – från fridlyst till fredlös
Vid ungefär 17.20min in i filmen säger en intervjuad jägare:
”Vargen ska bort den…den gör ingen nytta hon”
Jag tänkte direkt på all nytta som människor gör här på jorden. Ja, hur hade världen klarat sig utan oss?!
-
vegan.nu lever
vegan.nu
-
Mina barn och deras liv
Vi kan välja att se på våra barn som syndfria individer med ett medfött gott sinne eller också kan vi se dem som tomma ark som behöver fyllas med innehåll. De gamla filosofgubbarna lämnar oss inte utan alternativ, men hur blir det egentligen i praktiken? I vardagliga situationerna med barn ställs man som förälder inför en massa val.
Jag hade nyligen en diskussion med min äldsta son, som är 4 år, om vilken mat han ska äta på förskolan. Han har tidigare ätit fisk på förskolan vid olika tillfällen och han ville fortsätta med att äta det permanent på förskolan, medan jag istället tyckte att han skulle äta lakto-ovo-vegetariskt där. Min son stod på sig och hävdade att han faktiskt vill äta fisk. Jag såg tre alternativ framför mig:
* Att göra som han önskade och inte prata mer om det
* Att prata om hans val och sedan låta honom tänka över det
* Att förbjuda honom att äta fiskDet sista alternativet kändes först ganska lockande. Jag tycker ju att det är fel att mitt barn ska äta fisk. Men så inser jag att den här diskussionen är en del av ett mycket vidare resonemang, som handlar om vem mitt barn är i förhållande till mig. Jag använder ju mig av termen ”mitt barn”, men innebär det att jag äger honom bara för det? Vilken rätt har jag att definiera vem han är, eller vem han ska vara? I mitt huvud surrar en dialog från romanen ”Den femte sanningen” av Doris Lessing:
Huvudkaraktären Anna står och pratar med sin väns vuxne son Tommy.
”Jag minns att du en en gång sa till mamma: `Hur står det till med Tommy?`Mammas röst är inte precis lämpad för förtroenden. Hon svarade med en rungande viskning: `…, han är i en svår period.`”
[...]”Det tog knäcken på mig”, sa Tommy vresigt. ”Genom hela min barndom kom jag gång på gång fram till något som föreföll nytt och viktigt. Den där kvällen hade jag vunnit en seger – jag hade förmått mig till att gå nerför den den mörka trappan och låtsas att allt var som det skulle. Jag klamrade mig fast vid något, vid känslan av vem jag egentligen var. Då säger mamma: `Bara en period.`
(Lessing, 1962, s. 245-246)
När jag blev mamma fick jag direkt ett ett livslångt ansvar. Jag skulle ta hand om och hjälpa mitt lilla barn i de situationer som livet bjuder på, det är min självklara skyldighet. För att kunna hjälpa min son behöver jag även försöka mig på att förstå honom. Men det finns en gräns mellan att försöka förstå någon och att definiera och kategorisera någon, även om den gränsen ibland kan vara hårfin. Vi vill gärna kategorisera våra barn efter perioder eller psykologiska faser, men det vi faktiskt gör då är att laborera med ett helt livs erfarenheter. Ingår det verkligen i mitt ansvar som förälder att dela in mitt barns erfarenheter och tankar i olika fack som bestäms utifrån generella preferenser?
När jag läser sagan om abborren Kvick för min son kan jag försöka förstå hur han tänker kring fiskars liv och prata med honom om det. Men jag känner inte att jag har rätt att definiera honom som en sådan som inte äter fisk.
Om vi tänker vidare kring det här resonemanget kan vi även låta det smyga in i andra företeelser kring relationen mellan förälder och barn. För vad är det egentligen vi gör då vi köper märkeskläder till våra barn och klär det i en speciell stil? Vad är det vi gör när vi säger att han är en typisk tuff pojke och hon en riktigt söt flicka? Försöker vi förstå våra barn, eller klassificerar vi dem?
Så jag tänker inte förbjuda min son att äta fisk och jag tänker inte heller gräma mig över det val han har gjort. I hans livs begynnelse var han en del av mig, men nu är han ju sin egen. Som hans mamma har jag ett ansvar att ge honom möjligheter och stöd att få utvecklas till den han vill vara. Det är inte min uppgift att definiera och klassificera honom. (det sköter samhället så bra ändå, tyvärr.)
Men, vad som också bör komma fram i och med det här resonemanget, är att en del av ansvaret även handlar om att förmedla en bild av världen. Självklart strävar jag inte efter att ge mina barn en åsiktsneutral och helt objektiv uppfostran. De är ju mina barn, som väljer vad de vill göra med det som jag packar på dem här i livet.
Lessing, Doris (1962): Den femte sanningen. (M. Edlund övers.) [The Golden Notebook]. Stockholm: Bokförlaget Forum
-
Glömska
Som vegan är det lätt att glömma bort vissa saker.
Det blir inte heller enklare när man främst umgås med personer som inte äter mördade djur. När jag handlar brukar jag, så långt det går, undvika att gå in i köttunneln. En gång började jag gråta när jag var och handlade och tänkte på hur många döda kroppar jag omgavs av. Fånigt kanske, men sant.
När jag var och handlade senast hamnade jag, i kassakön, bakom en förälder till ett barn på mina barns förskola. Hon började lasta upp sin mat, och nyfiken som jag är kikade jag lite på vad hon hade handlat. Men, vad var det där! Det låg en isärskuren, inplastad griskropp på rullbandet! Nä, inte visste jag att de äter kött… Sen ramlar jag tillbaka in i verkligheten. Jag vet ju att andelen människor som inte äter döda djur är i minoritet och bland barnfamiljer är glappet till och med ännu större. På mina barns förskoleavdelningar finns det bara tre barn som är vegetarianer. Jag har två barn och så är det ett barn till.
Igår läste jag på GT:s hemsida om att det finns planer på att utöka fiskemöjligheterna i Göteborg, så att det ska gå att fiska inne i stan. Detta har dock väckt motstånd hos en politiker, varpå en debatt startats.(http://www.gt.se/nyheter/1.1433900/fisken-lider)
På sidan kan man rösta om man tror att fiskar har känsel eller inte. Min första tanke var att människor nog förnekar att fiskar kan känna och att det är därför som de äter fisk. Så kan det förstås vara, men sen tänkte jag vidare lite. Finns det någon som förnekar att grisar kan känna smärta. Kanske någon, men de flesta vet om att de känner smärta, men äter deras kroppar ändå. Så frågan om fiskar kan känna smärta är kanske inte så stor egentligen, för folk lär väl fortsätta att äta upp deras kroppar ändå.
Det kanske är farligt att vara vegan ändå. Tänk så ofta man glömmer bort sig och väver in sig i en härlig liten bubbla där inga djur blir mördade och inga människor tycker att det är gott med döda kroppar. Men det är ju ändå ganska härligt att få drömma sig bort ibland!
-
KLIMATTÄVLING
En lista för att minska koldioxidutsläppen. Sätt kryss efter ett påstående som stämmer in på dig. Jämför sedan med dina skolkamrater, arbetskolleger, släktingar och vänner vem som får flest kryss.
Om du inte har eget boende kanske du inte har möjlighet att påverkar alla beslut, gå då efter om du försöker påverka de som bestämmer i hushållet.
1. Jag äger ingen bil
2. Jag handlar ekologiska matvaror för 10% eller mer av matpengarna
3. Jag åker tåg på semestern
4. Jag cyklar mer än jag åker kollektivtrafik
5. Jag köper mestadels ekologiska kläder
6. Jag äter närproducerad mat om det valet finns för en specifik vara
7. Jag väljer bort sådana typer av varor som produceras lång bort8. Jag äter vegetariskt (veganer sätter ett kryss här och ett kryss nedan)
9. Jag äter veganskt
10. Jag köper mer kläder på second hand än jag köper nytt
11. Jag bojkottar motorsporttävlingar
12. Jag köper aldrig engångsgrillar
13. Jag väljer ett miljövänligt fraktsätt om det valet finns
14. Jag väljer att få information via e-post istället för brev
15. Jag stänger av mina elektriska apparater med strömbrytare
16. Jag väljer bästa miljöklass då jag köper nya elektriska apparater
17. Jag köper energisparlampor
18. Jag väljer grönsaker efter vilken säsong det är
19. Jag tar hellre på mig en varmare tröja än höjer temperaturen
20. Jag odlar egna kryddor/ätbara växter
21. Jag använder uppladdningsbara batterier
22. Jag ger ekonomiskt stöd till en organisation som stöder klimat/miljöarbete (t.ex. SNF, WWF, Djurens Rätt)
23. Jag deltar själv i en organisation som arbetar för miljö/klimat
24.Jag fiser inte så mycket ;) -
Varför veganer är hatade
Veganer är hatade av tre skäl:
1. De lever onaturligt och bara knaprar i sig en massa piller
2. De tycker att de är så duktiga och får alla andra att känna sig sämre
3. De är farliga och bränner upp SCAN-lastbilar
MEN:
1. De flesta veganer äter någon form av B12-tillskott. Detta kan vara tillsatt i matprodukter eller i form av tabletter. Visst känns det lite skumt att svälja tabletter, men jämfört med att beröva en kalv på dess modersmjölk, vilken kommer från en mammako som inte ens skulle kunna ge all sin mjölk till sitt barn pga sönderavling, känns det helt ok att knapra piller. Att mixtra med naturens tillgångar kan man göra på olika sätt. Välj vilket som passar dig bäst!
2. Ja, veganer är duktiga! Bara genom att sluta äta animaliska produkter skapar vi förutsättningar för att minska koldioxidutsläppen, visa större respekt för de djur vi lever bland och minska antalet mord mot andra individer. Men… jag tror inte att de flesta veganer blir det för att känna sig duktiga utan mer för att följa sitt eget samvete eller främja sin hälsa. Och självklart är ju vegetarianer duktiga också. Köttätare däremot, de har mycket att lära ;)
3. Här har jag ingenting att sätta emot. Så fort jag lagt mina barn brukar jag dra på mig rånarluva och sen cykla iväg för att leta upp SCAN-lastbilar, slakterier, minkfarmar eller vad som råkar komma i min väg ;)
-
Ordlista
Jag ser att jag tar vissa ord för givna, men de kanske kräver någon liten förklaring:
fattig – känslan av att inte ha tillgång till pengar. Detta kan inte mätas i summor utan hur mycket man känner att man behöver göra av med. Jag är t.ex. inte särskilt fattig.
feminism - rätten för alla att vara den de vill. Kort och gott, kanske lite väl förenklat, men feminism är inte ett ”offerord” för mig.
hemmafru – egentligen en fru som är hemma med barnen, men det är inte det jag menar, utan snarare en kvinna som lever i ett ojämnställt maktförhållande. Hon sköter allt husarbete. Han är på sin höjd ”barnvakt”. Hemmafru blir här en roll och en gång in i en enda livsuppgift.
Konsumtionssamhället och kapitalism: Folket borde egentligen lätt kunna ta makten, utan oss klarar sig inte de rika knösarna. Men som det är nu blir vi dubbelt uttnyttjade, vi sliter för dem och sedan konsumerar vi arslena av oss och göder knösarna ännu mer.
naturligt – I allmänhet ses det som onaturligt att käka b12piller, men naturligt att se djur som varor som man distanserat sig från. Men jag är lite småförtjust i att ifrågasätta normer med hjälp av ordet ”naturligt”.
patriarkat – det samälle vi lever i där den vita mannen är normbildande. Uttalanden som t.ex. ”ja ja lilla gumman” blir en naturlig del av detta samhälle.
socialism – kampen för att alla ska bli lika värda och ett samhälle där ekonomiska tillgångar inte har betydelse. Detta kan inte enbart ske genom ”subventioneringar” till fattiga. Det krävs även en samhällsomvandling, någon slags revolution.
stadsjeep – en symbol för vårt miljödestruktiva konsumtionssamhälle
-
Människan kämpar alltid för att få mer
Människan kämpar alltid för att få mer
eller:Människan kämpar alltid för att få det bättre
Men vad då, det är väl ingen skillnad?! Det är väl självklart att människan alltid kämpar för att få mer och att vi mår bättre av det! Alla vill väl ha 42-tumsTV, sommarvilla, tre bilar, varav en är stadsjeep och dessutom en massa mäktig mat…alltid. Cash, kitsch och kött åt folket liksom!
Eller, mår verkligen den där enskilda människan bättre av den där extra villan, den där stora stadsjeepen, 10 par Nike-skor, plastprylar som går sönder på en dag, rosa klorblekt dasspapper, barnmat på burk, fotoskärmsramar som byter bild automatiskt samt köttstekar varje mål?
Mår människor som släkte bättre av avgasfyllda städer, urflippad bostadsmarknad, engångsgrillar och aspartamrester i badsjön, MC Donalds-ballonger i diket eller algsörja vid kusten?
Mår jorden bättre av olja i havet,extra växthuseffekt, ozonhål, gift i varenda vatten, växande sopberg och misshandlade djur i djurfabriker?
Nä. Jag tror på att människan kämpar för att få det bättre, men inte alltid, inte nu. Nu är vi helt du fån-dumma och av det blir man deppare-dyster (som nog Bamse hade sagt). Vi behöver ju inte ens kämpa för att få mer, det är ju bara att glida med. Men någon gång fattar vi nog (ja, jag menar mig själv också, jag är också inne i kapitalismens hjul). Det är väl klart att människan vill kämpa för att få det bättre. Det kanske tar lite tid, men människan kommer nog att börja kämpa för att få det bättre och sluta kämpa för att få mer.
