Archive for the ‘socialism’ Category
-
Ett initiativ för jämställdhet
Jag har röstat i två tidigare riksdagsval. Då röstade jag efter politisk färg, efter den ideologi jag tror på. Feminismen är en ideologi med en annan dimension, den angriper andra normer. Som socialist borde det ju vara självklart att vara även feminist, men den socialistiska partipolitiken har ett bredare perspektiv. Och egentligen är det ju rätt. Jag tror på att feminism behöver gå hand i hand med socialism. För att få jämlikhet mellan människor måste alla innefattas och det finns många anledningar till att makten inte är jämnt fördelad i Sverige idag, varav de största är: klass, rasism/etnotism och könsmaktsordning.
Alla de här frågorna går att angripa enbart med socialism. Men som jag ser det är detta en kamp som måste ske underifrån. Hur ska vi kunna angripa klassförtrycket utan att arbetare själva organiserar sig? Vi vill gärna sitta och rösta på ett parti som vill fördela om resurserna så de med lite pengar får mer, men hur påverkar det maktstrukturen i stort?
Detta har jag skrivit om tidigare
Könsmaktsordning, däremot, ser jag som något som, till stor del, kommer uppifrån maktens topp. Klass skapas varje sekund i våra liv genom de val vi gör eller inte gör. Men att 96% av Europeiska rådets medlemmar är män, det kan jag inte påverka i min vardag. Jag kan inte heller direkt påverka Svea rikes lagar som förtrycker kvinnor som redan blivit förtryckta, förnedrade och förminskade. Inte heller kan jag direkt påverka att så liten del av Sveriges finanser fördelas till områden där kvinnor verkar (till exempel resurser till förskola, vård och omsorg och de löner som arbetare där har). Men allt detta går att påverka om ett parti, som vill ändra den patriarkala strukturen, kommer till makten.
Feministisk statistik
6 juli brände Feministiskt initiativ, med Gudrun Schyman i spetsen, upp 100 000 kronor för att uppmärksamma att Sveriges kvinnor förlorar 100 000 kronor varje minut på grund av icke jämställda löner.
Visst kan det ses som nonchalant. Pengarna hade kunnat användas till välgörenhet, kan man mena. Men det här var pengar som hade skänkts av reklamkollektivet Studio Total, just för att användas för att uppmärksamma lönefrågan.
Så här säger de själva om pengabränningen:Det är pengar vi ändå inte skulle haft om vi inte var män.
Vi fattar om folk blir förbannade. Varför inte ge pengarna till de tusentals mammor som inte har råd att köpa en glass åt sina barn i sommar? Men så mycket pengar har inte vi. Tyvärr. Dessutom handlar det inte om välgörenhet. Det handlar om rättvisa. Om att förändra samhället.
Läs även :
”Skänk FP:s valbudget till fattiga småflickor”
Men vad vill du Feministiskt Initiativ göra åt de orättvisa lönerna?
Läs om det här:Lönegapet mellan könen lika stort som 1981: Fi föreslår ny jämställdhetsfond för att minska lönegapet
För att ändra strukturer måste man våga bryta emot normer och sticka ut. Det gör Feministiskt Initiativ. Malmqvists milstolpar på TV8 har några intressanta klipp samlade här:
Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ
-
Bamse – världens rödaste björn
Jag har alltid varit stormförtjust i Bamse. Eller i alla fall från det att jag lärde mig att läsa med hjälp av min storebrors tidningar för si sådär 22 år sedan. Faktum är att jag växt upp samtidigt som bamsetrillingarna. Tidningen som berättar om bamsebarnens ankomst damp ner i vårt brevinkast nästan precis samtidigt som jag föddes.
En anledning till att tidningen är så populär är förstås alla de fantastiska äventyr som vi får följa med på. Men jag tror också att det är så att barnet som läser känner sig värdefull och respekterad eftersom tidningen lyfter så många viktiga frågor och vågar låta barnet förstå. Jag minns tydligt hur jag tänkte kring resonemanget om många små kan tillsammans. Visst har tidningen och grund och botten alltid varit väldigt röd. Men jag har svårt att se att den skulle ha varit det på ett sätt som är anstötande. Budskapet är ju ofta att alla borde vara lika mycket värda och att pengar inte ska få göra intrång på jämlikhetstanken. Och tillsammans med det har vi ju tron på vår egen kraft när vi gör något tillsammans. Den lilla blir stor när alla enas.
Och faktiskt så tycker jag att Bamse och hans vänner har lyckats hänga med i tiden ganska bra. När jag var liten var det mest grabbarna som fick åka på äventyr, men det har ju ändrats lite nu. Både Brummelisa och Nina Kanin har fått egna identiteter utöver sitt mödraskap och även till exempel Mickelina har börjat ta mer plats. Vidare tycker jag att det är kul att en del frågor, som ofta ses som obekväma att diskutera med barn, lyfts fram. Mobbning har ju funnits med som tema vid flera tillfällen och att Brumma inte är som andra barn, men ändå lika mycket värd, är något som blir en naturlig del i serierna. I det senaste numret (nr 10 2010) blev jag faktiskt lite överraskad. Lille Skutts ena bror adopterar nämligen ett barn tillsammans med kaninkillen som han lever med. Jag tycker att det känns jättehärligt att en barntidning kan göra en sådan serie utan att få det att bli något konstigt och inte heller något övertydligt politiskt korrekt (alltså något i stil med en moralpredikan om att alla har rätt att bli kära i alla), utan bara som en naturlig händelse bland alla andra.
Några gobitar
I ”Bamse och lemonad-källan” hjälper Bamse ett gäng möss på en ö att bekämpa två imperialistiska makter.
Några stora apor som vill styra och ställa över de små i ”Flask.post III Alexander den lille av Apolonien”.
Visst känns aporna lite bekanta?
Djurrätt i serien ”Tigerjakt” i nr 09 1984 / Bamses Äventyr nr 2Fler trevliga exempel på sidan Bamses politik
-
Måste man döpa sitt barn?
Svenska Kyrkans webbsida om dopI dopet finns löftet om att Gud är med under livets alla dagar, oavsett vad som händer.
Genom hela kyrkans historia har dopet varit den synliga bekräftelsen på varje människas självklara samhörighet med Gud [...]Eftersom jag och barnens pappa tvivlade på att våra barn själva kunde bekräfta sin samhörighet med någon gud vid några månaders ålder, valde vi att inte ha dop för dem. Men däremot tyckte vi att det kunde vara trevligt att fira barnens ankomst på andra sätt.
Vi valde att ge barnen varsin namnfest.
-
De som vandrat in
Det finns ett ord som tar ganska stor plats i vårt samhälle. För vissa människor är det avgörande för hela omgivningens förhållningssätt gentemot personen. Det är ett ord som delar in människor, ibland med onda intentioner och ibland med en välmenande tanke. Ordet syftar till att beskriva en människas ursprung, men handlar oftare om en kulturell indelning. De som avviker från den kulturella normen blir ofta kategoriserade som detta ordet.
Har du lyckats gissa vilket ord det är?
Här kommer det: InvandrareBara genom att titta på själva ordet kan vi se att det är ganska fånigt: in-vandrare. Vem vandrar till Sverige egentligen? Om vi sedan går vidare till hur ordet används blir det ännu fånigare. Även om vi nu tänker oss att det finns personer som har vandrat in till Sverige, hur kan det då komma sig att deras barn, som är födda i Sverige, också är in-vandrare?
I Sveriges Televisions program ”Debatt” diskuterades, för några månader sedan, om det var rätt att Vellinge kommun skulle tvingas ta emot ensamkommande barn som flytt från sina före detta hemländer. Via en storbildsskärm fick fyra vellingebor, två fäder och två söner, vara med i debatten. De åsikter som de framför är väldigt tragiska, men samtidigt så skrattretande att de blir riktigt komiska.
Ungefär 5 minuter in i klippet här nedanför säger en av vellingesönerna ”Det är skillnad på invandring och illegal invandring” varpå Hanif Bali, riksdagskandidat för Moderaterna svarar ”Hur tar man sig till Sverige lagligt?”. Men på det har sönerna (eller fäderna) inget svar. Istället kommer de med nästa höjdpunkt: ”Men varför stannade ni inte i Danmark på vägen?”
Ja, just det, så har vi det här med ordet in-vandrare. Om det nu är så att man vandrar in till Sverige, då måste man ju kunna stanna i Danmark istället. Då hade de ju inte behövt gå så långt. Att de inte tänkte på det! ;)
De övriga delarna av Debatt 17 november Ensamkommande flyktingbarn i Hököpinge:
Del 1
Del 2Så avrundar vi det hela med en gammal klassiker:
-
Att gå ur Svenska Kyrkan
Efter att ha beskådat alla massiva reklamkampanjer för kyrkovalet har jag äntligen tagit tag i mitt utträde.
Om du funderar på att göra samma sak som jag får du gärna använda mallen här nedanför. Jag använde ateism.se som källa för hur mallen ska se ut.
Fyll i dina uppgifter och skicka till din församling.
°-°
Hej
Jag vill gå ur Svenska Kyrkan.
Namn:
Personnummer:
Adress:
Med vänliga hälsningar
_____________________________________________________________
Namn + underskrift
°-°
-
Man är inte rasist bara för att man vill hissa svenska flaggan…
Försvarstalen ekar i mina öron: Jag är inte rasist bara för att jag vill hissa den svenska flaggan!
Jag står och lyssnar och vet vad som kommer att komma härnäst. ”Alla ska väl ha rätt att vara stolta över sitt land?”
Jo visst kan man väl få det, men problemet är bara att nationalismen egentligen är orimlig. Den geografiska inmurningen av Sverige är nämligen bara möjlig med hjälp av människors fantasier. För vad som egentligen är intressant är att vi alla är delar av en större struktur, som inte riktigt får plats innanför muren, hur gärna vi än vill låtsas det.
Jag tänker en del på Sverigedemokraternas (och de får vi ju inte kalla för rasister!) klassiska argument om att vi ska ta hand om de människor som redan bor här i Sverige innan vi släpper in fler. Den här konkreta delen av nationalismen gör att det blir intressant att titta på dess roll i det globala spelet som pågår ute i världen. För om man tänker efter lite, så blir frågan om nationalism större och större, till och med global.
För att kunna få ett grepp om nationalismen behövs det en definition av dess förhållande till övriga världen. Det är ju så att om Sverige ska kunna finnas måste det ju finnas något utanför Sverige också. Och det vet vi ju alla att det finns olika länder. Men vad vi lite mer sällan frågar oss är vad det är som skapar strukturer som binder samman folk. Om vi nu tänker oss att det är staten Sverige som ska hålla samman oss människor inom vår geografiska gräns, måste det även innebära att det finns en suverän makt som har den där förmågan att hålla samman oss. Och det är det vi måste fråga oss om Sverige, som stat, verkligen har.
Vi skulle förvisso kunna säga att varje stat har suverän makt och står utanför all global inverkan. Då kan vi tänka oss Sverige som ett starkt land, med starka välmående människor. Dessa människor tänks i sådana fall bindas samman av ett gemensamt förflutet (trots att vi ej själva har upplevt det utan bara våra förfäder). Våra förfäder kan sägas ha byggt upp ett välfungerande samhälle inifrån helt utav egen kraft.
Men det är intressant att titta på hur stater byggs upp. Visst är det vanligt folk som bygger och fixar och donar. Men vi gör det inom en struktur. Allra högst upp på den maktens hierarki har det alltid funnits några som har stått och basat och det blir väldigt svårt att försöka binda dem enbart till ett land.
Zygmunt Bauman1 skriver i sin bok ”Globalisering” om hur alla människors gemensamma rum sakta men säkert har omvandlats till en kapitalistisk arena. Vad som är så intressant med hans resonemang är den betydelse han tillskriver den globala kapitalistiska makten och strukturen. Genom att göra hela det gemensamma rummet till en kapitalistisk investering tvingas folket nämligen vänja sig vid såväl konsumism som ett ovanifrån kontrollerat rum. Det handlar till exempel om att stadens naturliga mötesplatser har ersatts av köpcentra, men även om att arbetare måste rätta sig efter investerares önskningar för att klara sitt uppehälle på den plats de bor på. I denna verklighet finns det inte någon plats för det trygga och jämlika rummet. Den nationella politiken kan endast ta plats som laguppehållande väsen i ett lagligt rum som har skapats av kapitalismen. I det globala rummet blir folket som små figurer som hålls på plats just på grund av sin oförmåga att röra sig utanför kapitalismens spelregler.
Om vi tänker oss att vi alla vanliga människor är små figurer som existerar i ett större spel, vad är det då som avgör vilka figurer som får vara var? Visst kan vi få hissa vår svenska flagga. Blått och gult är väl trevligt och fint. Men i en global hierarki fungerar nationalstaten endast som en liten del och har inte någon egentlig makt att greppa tag i figurerna.
Men för att visa det här behövs det ett exempel. Vi kan föreställa oss Anna, som är en svensk kvinna med svenska föräldrar. Hon arbetar med att sätta ihop bildelar på Volvo. Av det hon tjänar går en del till skatt som kan användas till att bygga upp svensk välfärd. Men en del av det hon tjänar kan hon också använda själv. Tack vare att många av konsumismens produkter tillverkas i andra länder, där investerare kan få fler arbetare för samma summa, kan Anna köpa många billiga saker för de pengar hon fått från företaget. Så slutligen går pengarna tillbaka igen till de multinationella företagen. Till detta kommer att Volvo behöver el för att kunna tillverka sina bilar. Den här elen kommer både från svensk elframställning, men även utifrån. En del av elen kanske kommer från utländsk kol och en del från uran, som människor brutit i Afrika .
Så länge de som sitter i hierarkins övre del kan tjäna pengar spelar figurerna längre ner inte så stor roll. För även om vi tänker oss att vi som har förfäder, som levt i Sverige länge, har större rätt att ta del av den svenska välfärden, finns det ett litet krux: Sverige som helt suverän makt existerar inte. Även om vi så låtsas att vi kan bortse från EU:s inflytande, så kvarstår frågan vad det är som styr Sverige.
I hopp om att skapa ett verkligt maktinflytande kan vi få för oss att vi ska bygga murar runt vår vackra nation. Vi kan tänka oss att vi som nu sitter innaför de tillsynes starka murarna är de som har rätt att få vara här. Det är bara vi som har rätt att hissa svenska flaggor. Men om vi tänker oss att vi tycker om svensk nationalism för att den hyllar det välmående som råder här ger vi oss in i en omöjlig situation. För välfärden beror på det svenska folkets del i ett globalt spel och inte av en nationell suveränitet. Om vi säger att vi inte kan släppa in fler människor innanför de svenska murarna tänker vi oss att det är Sverige som stat som ordnar de strukturer som vi lever i, men så ser inte verkligheten ut. Det vi gör är att försöka stänga ute vissa människor med hjälp av en defintion som inte är hållbar i ett globalt spel. Men att låtsas att det är vi innanför murarna, och inte alls de som är utanför, som har byggt upp Sverige är bara en fantasi. Om defintionen om vilka som ska få sitta innanför murarna går utifrån vems förfäder som har byggt upp landet, måste vi också låta hela den globala hierakins folk få vara med. Visst kan vi forstätta med att hissa svenska flaggor, men kom inte och säg att det bara är vi som sitter i våra röda stugor som har rätt att få vara här. För de som bygger upp det här landet finns överallt
1. Bauman, Zygmunt (2000): Globalisering. (F. Miegel övers.) [Globalization]. Lund : Studentlitteratur
-
En juldikt
Hej du präst!
Tack för julspelet för mina barn här om dan.
Tänk att du förbarmar dig och väver in dem med kristendomens trygga garn.
Jag står i tacksamhetsskuld till dig
Vill dina barn kanske lära nåt av mig?
Vi går ut första maj på demonstration
och dina barn lär sig om socialismens trygga tradition
-
Ordlista
Jag ser att jag tar vissa ord för givna, men de kanske kräver någon liten förklaring:
fattig – känslan av att inte ha tillgång till pengar. Detta kan inte mätas i summor utan hur mycket man känner att man behöver göra av med. Jag är t.ex. inte särskilt fattig.
feminism - rätten för alla att vara den de vill. Kort och gott, kanske lite väl förenklat, men feminism är inte ett ”offerord” för mig.
hemmafru – egentligen en fru som är hemma med barnen, men det är inte det jag menar, utan snarare en kvinna som lever i ett ojämnställt maktförhållande. Hon sköter allt husarbete. Han är på sin höjd ”barnvakt”. Hemmafru blir här en roll och en gång in i en enda livsuppgift.
Konsumtionssamhället och kapitalism: Folket borde egentligen lätt kunna ta makten, utan oss klarar sig inte de rika knösarna. Men som det är nu blir vi dubbelt uttnyttjade, vi sliter för dem och sedan konsumerar vi arslena av oss och göder knösarna ännu mer.
naturligt – I allmänhet ses det som onaturligt att käka b12piller, men naturligt att se djur som varor som man distanserat sig från. Men jag är lite småförtjust i att ifrågasätta normer med hjälp av ordet ”naturligt”.
patriarkat – det samälle vi lever i där den vita mannen är normbildande. Uttalanden som t.ex. ”ja ja lilla gumman” blir en naturlig del av detta samhälle.
socialism – kampen för att alla ska bli lika värda och ett samhälle där ekonomiska tillgångar inte har betydelse. Detta kan inte enbart ske genom ”subventioneringar” till fattiga. Det krävs även en samhällsomvandling, någon slags revolution.
stadsjeep – en symbol för vårt miljödestruktiva konsumtionssamhälle
-
Människan kämpar alltid för att få mer
Människan kämpar alltid för att få mer
eller:Människan kämpar alltid för att få det bättre
Men vad då, det är väl ingen skillnad?! Det är väl självklart att människan alltid kämpar för att få mer och att vi mår bättre av det! Alla vill väl ha 42-tumsTV, sommarvilla, tre bilar, varav en är stadsjeep och dessutom en massa mäktig mat…alltid. Cash, kitsch och kött åt folket liksom!
Eller, mår verkligen den där enskilda människan bättre av den där extra villan, den där stora stadsjeepen, 10 par Nike-skor, plastprylar som går sönder på en dag, rosa klorblekt dasspapper, barnmat på burk, fotoskärmsramar som byter bild automatiskt samt köttstekar varje mål?
Mår människor som släkte bättre av avgasfyllda städer, urflippad bostadsmarknad, engångsgrillar och aspartamrester i badsjön, MC Donalds-ballonger i diket eller algsörja vid kusten?
Mår jorden bättre av olja i havet,extra växthuseffekt, ozonhål, gift i varenda vatten, växande sopberg och misshandlade djur i djurfabriker?
Nä. Jag tror på att människan kämpar för att få det bättre, men inte alltid, inte nu. Nu är vi helt du fån-dumma och av det blir man deppare-dyster (som nog Bamse hade sagt). Vi behöver ju inte ens kämpa för att få mer, det är ju bara att glida med. Men någon gång fattar vi nog (ja, jag menar mig själv också, jag är också inne i kapitalismens hjul). Det är väl klart att människan vill kämpa för att få det bättre. Det kanske tar lite tid, men människan kommer nog att börja kämpa för att få det bättre och sluta kämpa för att få mer. -
Så fattigt
Vi studenter klagar ofta på att vi har för lite pengar. Och jag kan ju inte direkt säga att jag är rik. Vi har ingen bil, inget hus och inte en massa tekniska prylar, men har ändå inte råd att äta ute eller köpa så mycket kläder.
Fast jag måste ändå få ställa frågan: I jämförelse med vilka människor är det vi har lite pengar? Med Marinanne, som är ensamstående mamma till tre barn och, trots att hon kommer och jobbar så fort de ringer från hennes jobb på ett äldreboende, inte har råd att köpa mat åt sina barn. Eller Johannes, som är långtidssjukskriven pga sina psykiska plågor. Eller Pia, som är förtidsspensionär med svåra reumatiska besvär. Eller Maja, som blev utslängd av sina föräldrar samma dag hon fyllde 20 och nu letar såväl jobb som lägenhet och lever på ett socialbidrag.
Den nya regeringens taktik är att straffa de som ”inte vill” jobba. Detta ska minska andelen människor som inte har arbete. Marianne hade hellre varit hemma med sina barn en fredagskväll, men vet ju att hon måste ta varenda timme hon får jobba. Trots det räcker ju inte timmarna till på hennes lågavlönade jobb. Nu har dessutom Marianne hört att äldreboendet ska säljas ut till ett bolag som är känt för att ge riktigt låga löner och inte följa kollektivavtalen. Johannes hade gärna jobbat de dagar han mår bra. Men dagar då han vaknar och knappt kan andas, pga sin panikångest, är det svårt att gå till jobbet. Ingen vill anställa människor som han, särskilt inte rika bolagsdirektörer, som sätter det egna vinstintresset före allting annat. Samma sak gäller för förtidspensionären Pia. Maja vill förstås ha ett jobb så hon kan få råd med lägenhet och mat. Men som läget är nu hade det inte ens funnits lägenheter om hon haft pengar och all hennes energi går åt till att hitta boende hos olika vänner.
Nä, felet är inte att just studenter har det dåligt ställt ekonomiskt och inte har råd med bil eller att äta ute. Källan till felet ligger mycket djupare än så. Studenter är relativt bra på att göra sig hörda. Jag vet själv hur chockad jag blev när jag upptäckte att jag, som nybliven mamma, bara skulle få 4200kr i månaden. Det var ju studenter som hade det sämst ställt!
Men när man precis fött barn är inte det första man gör att åka upp till Stockholm och skrikande ställa sig och kräva mer pengar utanför riksdagshuset. Inte heller en nattarbetande trebarnsmamma, en sjukskriven person med panikångest, en sjukpensionär med reumatiska smärtor eller en person utan tak över huvudet och utan pengar på fickan gör detta. Dessutom är det så att man förlorar sin ersättning om man börjar engagera sig politiskt som sjukskriven eller sjukpensionär. Klarar man av det, borde man klara av ett vanligt arbete, säger de.
Nä felet är (inte helt oväntat) att vi har en elit som äger alla tillgångar och därmed kan bestämma över oss. ”Ni ska straffas för att ni är så lata”, säger de sittandes i en bekväm direktörsstol och käkar bakelser. Deras fruar får bidrag för att vara hemmafruar, medan hemmet städas av en arbetarfru betalad med statsfinanser.
(Som en liten parentes kan jag tillägga att vi, som studenter, har råd att betala TV-avgiften, vilket ju måste betyda att vi är väldigt rika, när inte ens moderata toppolitiker har råd med denna avgift.)
