Archive for the ‘feminism’ Category
-
Ett initiativ för jämställdhet
Jag har röstat i två tidigare riksdagsval. Då röstade jag efter politisk färg, efter den ideologi jag tror på. Feminismen är en ideologi med en annan dimension, den angriper andra normer. Som socialist borde det ju vara självklart att vara även feminist, men den socialistiska partipolitiken har ett bredare perspektiv. Och egentligen är det ju rätt. Jag tror på att feminism behöver gå hand i hand med socialism. För att få jämlikhet mellan människor måste alla innefattas och det finns många anledningar till att makten inte är jämnt fördelad i Sverige idag, varav de största är: klass, rasism/etnotism och könsmaktsordning.
Alla de här frågorna går att angripa enbart med socialism. Men som jag ser det är detta en kamp som måste ske underifrån. Hur ska vi kunna angripa klassförtrycket utan att arbetare själva organiserar sig? Vi vill gärna sitta och rösta på ett parti som vill fördela om resurserna så de med lite pengar får mer, men hur påverkar det maktstrukturen i stort?
Detta har jag skrivit om tidigare
Könsmaktsordning, däremot, ser jag som något som, till stor del, kommer uppifrån maktens topp. Klass skapas varje sekund i våra liv genom de val vi gör eller inte gör. Men att 96% av Europeiska rådets medlemmar är män, det kan jag inte påverka i min vardag. Jag kan inte heller direkt påverka Svea rikes lagar som förtrycker kvinnor som redan blivit förtryckta, förnedrade och förminskade. Inte heller kan jag direkt påverka att så liten del av Sveriges finanser fördelas till områden där kvinnor verkar (till exempel resurser till förskola, vård och omsorg och de löner som arbetare där har). Men allt detta går att påverka om ett parti, som vill ändra den patriarkala strukturen, kommer till makten.
Feministisk statistik
6 juli brände Feministiskt initiativ, med Gudrun Schyman i spetsen, upp 100 000 kronor för att uppmärksamma att Sveriges kvinnor förlorar 100 000 kronor varje minut på grund av icke jämställda löner.
Visst kan det ses som nonchalant. Pengarna hade kunnat användas till välgörenhet, kan man mena. Men det här var pengar som hade skänkts av reklamkollektivet Studio Total, just för att användas för att uppmärksamma lönefrågan.
Så här säger de själva om pengabränningen:Det är pengar vi ändå inte skulle haft om vi inte var män.
Vi fattar om folk blir förbannade. Varför inte ge pengarna till de tusentals mammor som inte har råd att köpa en glass åt sina barn i sommar? Men så mycket pengar har inte vi. Tyvärr. Dessutom handlar det inte om välgörenhet. Det handlar om rättvisa. Om att förändra samhället.
Läs även :
”Skänk FP:s valbudget till fattiga småflickor”
Men vad vill du Feministiskt Initiativ göra åt de orättvisa lönerna?
Läs om det här:Lönegapet mellan könen lika stort som 1981: Fi föreslår ny jämställdhetsfond för att minska lönegapet
För att ändra strukturer måste man våga bryta emot normer och sticka ut. Det gör Feministiskt Initiativ. Malmqvists milstolpar på TV8 har några intressanta klipp samlade här:
Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ
-
Arbetarens jämställdhetstest
Ett roligt, men också tänkvärt test.
”Hur jämställd är du?
Gör Arbetarens stora jämställdhetstest” -
Flickstigens snäva cirklar
I mitt livs begynnelse var jag i första hand barn. Det var det som begränsade min tillvaro, men även gav mig möjligheter. Barn är något man är i förhållande till vuxna. Det är de som sätter regler och har makt att bestämma överbarn. Men att vara barn innebär också en frihet, som hör samman mycket med friheten från ansvar. Att vara barn var helt enkelt det som formade min tillvaro.
Att vara flicka i förhållande till pojkar var något jag fick lära mig efterhand. När jag gick på dagis rymde jag tillsammans med en kompis som hette Tomas. När de fick tag på oss hade andra precis ätit mat och jag och Tomas blev satta i olika rum för att äta. Våra straff för att vi hade rymt såg olika ut: Tomas fick bara mat och inte efterrätt och jag fick bara efterrätt och inte mat. Förklaringen var att det var Tomas som säkert kommit på att vi skulle rymma eftersom han var pojke, men att han ändå behövde mat. När jag gick i första klass fick vi en dag i uppgift att spela upp en liten pjäs. I min grupp fick jag rollen som en lastbilschaufför som skvätte regnvatten på en kvinna i en liten bil. Kvinnan skulle iaf fråga vad jag höll på med när jag skvätte ner henne och så skulle jag svara att jag var väldigt ledsen för det som inträffat och så övade vi lite och gick för att spela upp pjäsen för de andra i klassen som också hade övat på samma pjäs.
När vi spelade upp märkte jag ganska snabbt att den rollen jag hade egentligen skulle spelas av en kille och att flickorna spelade sina roller väldigt tyst. Men när det blev vår tur gjorde jag ändå som vi övat in:
Den arga kvinnan som blivit helt nedstänkt av smutsigt regnvatten säger tyst: Men varför gjorde du så?
Den urskuldande lastbilschauffören (jag) skriker: OJ, FÖRLÅT! DET VAR INTE MENINGEN!
Efter vi spelat vår pjäs pratade vår lärarinna om att det kan vara svårt för flickor att spela teater eftersom vi är lite tystare än pojkar. De andra flickorna tittade lite förläget på mig när lärarinnan sa ”att de skulle tänka på hur Emma hade gjort, hon hade ju tagit i.”
När jag gick i andra klass skulle vi springa skoljoggen. Vi skulle springa två och två och vi fick själva välja vem vi skulle springa med. Jag frågade en av mina kompisar och eftersom han ville springa med mig tyckte jag att det kändes helt okej. Men på rasten fick jag en del frågor om varför jag hade valt som jag gjorde och oturligt nog filmades hela skoljoggen, vilket gjorde att jag fick sitta och skämmas vid den stora galapremiären när jag såg det avvikande mönstret i flicka-flicka, pojke-pojke ledet.
När jag gick i tredje klass lekte jag mest med flickor.
Idag lever jag med flera olika roller, som alla på sitt sätt ger mig möjligheter och begränsar mig. Mamma, pedagog, arbetslös, vegan eller socialist. Situation avgör rollen. Men vad jag har märkt är att genus hela tiden hamnar lite över allt annat. Det färgar omgivningens värderingar, men även mina egna tankar.
Om vi tänker oss att vi alla puffas och skuffas åt alla möjliga håll som barn, så finns det vissa knuffar som får mer betydelse än andra. En av dessa är knuffen in på flickvägen resp. pojkvägen. Eftersom jag ser genus som en yttre påverkan, ser jag även genus som en inskränkning av vår frihet. De stötar vi får i vår uppväxt påverkar vårt sätt att förhålla oss till andra oss och själva. Vi kan välja att följa stigen eller göra motstånd och vika av från den. Men vi förhåller oss hela tiden till den.
Jag har börjat ge läxor till mig själv. Läxor som handlar om att bryta av från flickstigen. Mycket handlar det om rollen som förälder, för genus blir så tydligt här. Som exempel: om jag och mina barns pappa träffar ett annat föräldrapar blir det nästan alltid så att jag och den andra mamman sätter oss och pratar och papporna pratar för sig. Barnen leker för det mesta hos oss mammor. Läxorna kan handla om att bryta det mönstret, eller att våga ta för mig, eller att sluta klandra mig själv för allt hela tiden.
För vi kan inte förneka stigen, men man kan ju alltid försöka bredda den i alla fall.
-
Två dagar efter internationella kvinnodagen
I förrgår var jag på Världskulturmuséet och hörde Maria Sveland säga att det är dags att göra upp med moderskapsmyten. Jag kände mig lite träffad av detta uttalande. I ett par tidigare inlägg har jag skrivit om att män och kvinnor skiljer sig på en punkt: att män rent generellt är lite starkare än kvinnor, men att kvinnor har makten över avkomman. Jag kan se begränsningarna i denna teori. Vad händer med de kvinnor som inte vill eller kan skaffa barn? Är de då värdelösa?
Nä, detta är verkligen inte vad jag menar. Det jag skriver om handlar om en väldigt generell skillnad. Människans individuella skillnader överskrider förstås denna lilla skillnad. Samtidigt tror jag att det faktum att kvinnor har en sådan makt över artens fortlevnad gör att män, även om de inte är medvetna om det, kan känna att de är i underläge. På så sätt påverkar denna lilla skillnad individen och har gjort det genom hela mänsklighetens historia varpå män försöker förtrycka kvinnor med hjälp av sin lilla fördel: styrkan. Men detta är alltså en väldigt generell beskrivning.
Så, om vi går tillbaka till det individuella, det enskilda…jag. Är jag fast i moderskapsmyten? Jag som tycker att det känns fel att arbeta heltid när jag har små barn hemma. Jag som hela tiden lyfter fram det unika med moderskapet. Ja, jag måste nog erkänna att jag är lite påverkad av moderskapsmyten. Jag kan se att jag har förändrats sen jag fick barn. Och ska jag vara ärlig så tycker jag att det kan vara ganska skönt med en mysig hemmakväll med familjen istället för att vara ute och festa.
Samtidigt kan jag inte riktigt förstå det hemska med att vilja vara med sin familj. En kvinna som satsar 100% på sin karriär och jobbar hela tiden och har en massa pengar på banken räknas som en toppenfeminist. Det är alltså skillnad vad man väljer att lägga sin tid på och offra sig för.
Det finns dessutom en annan viktig aspekt av detta. Vid sidan av moderskapsmyten saknas det något. För det mesta är man två om att skaffa ett barn. Pappan har däremot traditionellt sett inte tillåtits att insvepas i en myt, faderskapsmyten är inte så utvecklad. Men den finns där. Det behöver viskas om den och den behöver också hyllas. Även en pappa älskar sitt barn och även en pappa behöver få tillstånd att vilja vara hemma med sitt barn istället för att jobba häcken av sig!
Jag vill faktiskt hävda att det ska få finnas en moderskapsmyt, eller egentligen inte en moderskapsmyt, utan en föräldramyt. Att bli förälder är en väldigt stor sak. Visst måste man försaka sina egna intressen ibland. Men varför är det så att jag ses som en sämre feminist för att jag är ung och har barn jämfört med att vara ung och slita häcken av mig med en massa pengar på banken?Och dessutom, om pappan bara tillåts att insvepa sig i faderskapsmyten behöver mamman inte ge upp sitt liv i och med moderskapet. Bara för att man är ung mamma och trivs med det, kan det finnas annat i ens liv än familjen. Är man två föräldrar som tar hand om familjen (och allt som hör därtill) finns det faktiskt ett liv även som en egen person och inte bara mamma.
Så, alla föräldrar: Svep in er i en mysig föräldramyt och lev ett innehållsrikt liv!
-
Barnkrubban genom tiden
Grunden till dagens förskola lades i något som kallades barnkrubban. Precis som ordet antyder hade verksamheten kopplingar till kyrkan. Denna tidiga form av barnomsorg startades för första gången i Sverige 1854 och det var enbart barn vars föräldrar hade intyg från fattigvården som fick en plats här. Det var nämligen enbart i väldigt fattiga familjer som kvinnan behövde lönearbeta. Vilken tur att kyrkan förbarmade sig om dessa små barn va? I skriften ”FÖRSKOLAN I POLITIKEN – om intentioner och beslut bakom den svenska förskolans framväxt” från Utbildningsdepartementet tas en intressant aspekt upp:
”Efter storstrejken 1909 öppnades flera spädbarnskrubbor, sedan fäder blivit arbetslösa och mödrar ensamma måste försörja familjen. En plats på krubban kunde för en fattig eller ensamstående mamma innebära att hon slapp lämna ifrån sig barnen till fosterhem eller barnhem.”
Så familjefädrena var alltså hemma och mödrarna arbetade, så långt hänger vi med. Men när papporna var hemma kunde inte barnen vara hemma, utan lämnades på barnkrubban. Vilken tur att kyrkan var så förbarmande. Annars hade ju barnen hamnat på barnhem. Allt detta medan pappan gick hemma.
Jo, jämställdheten har nog gjort framsteg i politiken. Men, om 100 år ska man också kunna uppröra med citat om historien:
”Ã…r 2008 lönearbetade de flesta män och kvinnor fem dagar i veckan, 8 timmar om dagen. Den ekonomiska krisen 2008 innebar att männen ofta blev arbetslösa medan kvinnans lönearbete tog upp ännu mera tid då hon inte kunde få fast arbete på ett ställe utan var timanställd på flera olika arbetsplatser. Det hela innebar även att hennes hemarbete tog upp mer tid då mannens hemmavarande orsakade mer hushållsarbete. Ã…r 2008 fanns det möjlighet att få bidrag för att vara hemma med barn, men denna föräldraledighet var inte individualiserad som idag och det var i princip enbart kvinnan som sågs som ansvarig och tog ut denna ledighet. Men i och med den ekonomiska krisen behövde kvinnorna börja arbeta tidigare efter att de fött barn varpå antalet platser på förskolan behövde ökas.”
Källa: http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/52/55/4bd81e9f.pdf
-
I en nostalgibubbla bort från verkligheten
Tänk om jag är vuxen nu. Jag har märkt att jag börjar bli sådär nostalgisk ibland. Jag satt precis och tittade på en video med Pontus och amerikanarna och minns hur häftiga jag tyckte att de var då, när jag var 9 år. Och kanske var det så att världen var lite bättre då, på 90talet…Nä, jag är helt säker på att den var det. När jag var liten fanns inte allt detta våld, denna förstörelse och denna sexism. Sen tittade jag på en video med E-type och drog tillbaka min nostalgiska bubbla lite. Kanske var världen mycket bättre när jag var liten om man bortser från E-type? Ok att de ickesjungande tjejerna står där och visar brösten, men lite skoj måste man ju tåla. Sen tittade jag på en video med Ultima Thule och nu sprack nostalgibubblan helt.
Visst kan man få drömma sig tillbaka till fluffrisyrer alá Beverly Hills, mönstrade skjortor och disco med popcorn och det är väl just detta nostalgitänkande som gör att jag håller på att bli vuxen. Men, framförallt, det som gör mig lite vuxen är att jag ser orättvisor på ett helt annat sätt nu.Jag ser att feminismen och antifascismen har arbetat fram viss förändring. Samtidigt ser jag hur mycket skräp det finns kvar. Och om jag förr tänkte att ”det är dumt att kvinnor får sämre lön än män och så ska det ju inte vara”, tänker jag nu att detta lilla yttrande av sexismen (att kvinnor får lägre lön än män) är en del i en störe struktur, ja, en hel patriarkal diskurs. Och för att ändra på de orättvisor som finns kan man inte bara klaga på att de finns där utan ändra hela sitt förhållningssätt. Vilken roll har jag egentligen i det här. Det är för fan inte fint att en flicka är blyg, det är en del av hela strukturen! Om jag tänkte förr att det fanns gott om tid till förändring och att den lilla orättvisan var en liten del av livet, så ser jag det helt tvärtom nu. Ska man förändra en hel struktur tar det tid..och nä, det finns inte gott om tid…
-
Små biologiska varelser
För ett tag sedan lyssnade jag på ett intressant radioprogram på P1, nämligen en del av serien ”Heliga familjen”.
http://www.sr.se/cgi-bin/P1/program/artikel.asp?ProgramID=3140&artikel=2124949
Det tog upp ämnet om könet är biologiskt bundet till hjärnan. Annica Dahlström, som skrivit ”Könet sitter i hjärnan”, intervjuades. Men som redan tidigare konstaterats är hennes studie inte särskilt korrekt vetenskapligt sätt. Hennes studier bygger på andra personers forskning, som i sin tur inte alltid kan räknas som tillförlitliga källor. Hursomhelst hävdade Annica Dahlström att män, biologiskt sett, är dåliga på att ta hand om barn och att kvinnor, särskilt de med stora bröst, är dåliga på matematik.
Men, vad som faktiskt är sant är ju att det är kvinnor som bär barn och föder barn. Nu har vi ju fått veta att män också kan amma (http://etc.se/artikel/12204/visst-kan-maen-amma%C3%A2%C2%80%C2%9D), men kvinnor har ändå ett försprång i och med alla hormoner från graviditeten. Den 24:e juli berättas på Ekot om två kvinnor som levde ihop, varav den ena försökt att bli gravid via insemination. När dessa försök inte lyckades, ville den andra kvinnan försöka. Men paret fick veta att den andra kvinnan inte hade rätt till insemination istället. Det är tydligen bara en person per förhållande som får försöka. Orsaken till detta är att det skulle vara orättvist för heterosexuella par annars, de har ju bara en kvinna per förhållande som kan försöka. Men nu är det ju såhär att kvinnors största fördel jäntemot män är att vi har makten över avkomman, så enkelt är det. Mäns fördel, däremot, är att de oftast är fysiskt starkare. Här finns det faktiskt vissa biologiska skillnader. Så, jag funderade lite…borde det inte vara så att om två män har ett förhållande, så borde bara den ena av dem få träna på gym… Eller är det kanske så att biologism bara passar in då den råkar gynna de patriarkala männen?
Men, med det här vill jag inte hävda att det ena könet är bättre än det andra. Det finns några små skillnader och sen försöker vi alltid hitta belägg för att det finns en massa fler skillnader. Det som är lite tragiskt är bara att de förmågor som ger kvinnor ett visst övertag antingen förringas eller förtrycks.
-
Ordlista
Jag ser att jag tar vissa ord för givna, men de kanske kräver någon liten förklaring:
fattig – känslan av att inte ha tillgång till pengar. Detta kan inte mätas i summor utan hur mycket man känner att man behöver göra av med. Jag är t.ex. inte särskilt fattig.
feminism - rätten för alla att vara den de vill. Kort och gott, kanske lite väl förenklat, men feminism är inte ett ”offerord” för mig.
hemmafru – egentligen en fru som är hemma med barnen, men det är inte det jag menar, utan snarare en kvinna som lever i ett ojämnställt maktförhållande. Hon sköter allt husarbete. Han är på sin höjd ”barnvakt”. Hemmafru blir här en roll och en gång in i en enda livsuppgift.
Konsumtionssamhället och kapitalism: Folket borde egentligen lätt kunna ta makten, utan oss klarar sig inte de rika knösarna. Men som det är nu blir vi dubbelt uttnyttjade, vi sliter för dem och sedan konsumerar vi arslena av oss och göder knösarna ännu mer.
naturligt – I allmänhet ses det som onaturligt att käka b12piller, men naturligt att se djur som varor som man distanserat sig från. Men jag är lite småförtjust i att ifrågasätta normer med hjälp av ordet ”naturligt”.
patriarkat – det samälle vi lever i där den vita mannen är normbildande. Uttalanden som t.ex. ”ja ja lilla gumman” blir en naturlig del av detta samhälle.
socialism – kampen för att alla ska bli lika värda och ett samhälle där ekonomiska tillgångar inte har betydelse. Detta kan inte enbart ske genom ”subventioneringar” till fattiga. Det krävs även en samhällsomvandling, någon slags revolution.
stadsjeep – en symbol för vårt miljödestruktiva konsumtionssamhälle
-
Se på djuren!
Mannen är skapt att styra över kvinnan. Kvinnan ska ta hand om barnen och mannen ska på sin höjd fixa mat till familjen. Tvivlar du på detta så är det bara att titta på djuren!
Ja, det här påståendet stämmer ju faktiskt, för ett djur iaf, nämligen spindeln. Det är honan som tar hand om ungarna och mannen fixar mat: honan äter ju upp hanen…bra fixat pappan!
Annars skulle man väl kunna använda djurens liv för att bevisa att det faktiskt är honan som har makten över hanen. Myrsamhället används ofta här som exempel. Myrdrottningen styr över en hel armé av myror och sitter mest och föder ägg och blir servad. Det ligger något speciellt i ordet myrdrottning, en drottning är någon som har makt! Men det känns som om det är något som saknas hos myrdrottningen… Saken är ju den med makt, att vi tycker att den kommer uppifrån och visst kan vi säga att vi är styrda uppifrån utav maktfulla aktörer. Men, hur skulle myrdrottningen klara sig utan hela sin armé? Vem skulle ge henne mat och husrum och vem skulle ge henne avkommor?
Jag tycker nästan att det är bättre att istället titta på lejonen. Visst, hanen är djurens konung, med sin stora starka kropp och vackra man. Men vad gör han om dagarna egentligen? Vem är det som fixar hans mat och ger honom avkommor? I en lejonflock finns det flera honor, men oftast inte så många hanar. Nä, varför skulle det finnas det? Det är honorna som fixar maten och tar hand om ungarna. Visst, de låter hanen äta först, men vilka är det som egentligen har makt att bestämma över födan och vilka är det som har makt att avgöra hur avkomman kommer att klara sig. Hanen får symbolisk makt för att han behövs i flocken för att bidra enbart med sina spermier. Honorna rår över sig själva genom samarbete och behöver egentligen inte någon hane som vakar över dem.
Sen finns det ju förstås djurarter där honan och hanen samarbetar och utför ganska så lika sysslor. Ta pingviner som exempel. Såväl ungarnas mamma som pappa fixar mat och ruvar ägg. En annan intressant aspekt med fåglar (och flera andra djurgrupper också) är att hanen ofta är mycket vackrare än honan. Han bär snygga färger, har snygg stjärt och ofta sjunger han fint också. För ett tag sedan skrev tidningen Illustrerad vetenskap om att hanfåglarnas granna färger kan vara en effekt av brist i genuppsättningen. Det skedde en mutation i ett tidigt skede och hanindividerna saknade gener för att kompensera detta. För visst är det fint med klara färger, men hur smidigt är det egentligen. Vem ser man tydligast, hananden eller honanden? Men, hursomhelst så är det intressant att se att det är hanen som hela tiden måste göra sig snygg inför honan för att bli accepterad och inte tvärtom.Visst kan man använda djurens liv som exempel och dessa visar tydligt vilka det egentligen är som har makten och styr över sin omgivning!
-
Hemmafruarnas triumf
Metro fortsätter att briljera: ”Bättre betyg med mamma hemma” lyder rubriken. Men i texten kan man sedan läsa att forskare på Umeå Universitet kommit fram till att barn till föräldrar som jobbar deltid får bättre resultat i skolan eftersom de kan få mer hjälp och uppmärksamhet hemifrån. Metro väljer alltså att tolka om resultatet på ett sätt som nog får alla kristdemokrater och patriarkala förespråkare att jubla. Jag, däremot, hade ju valt att tolka resultatet på följande sätt: Inför 30 timmars arbetsvecka!
