-
Ett initiativ för jämställdhet
Jag har röstat i två tidigare riksdagsval. Då röstade jag efter politisk färg, efter den ideologi jag tror på. Feminismen är en ideologi med en annan dimension, den angriper andra normer. Som socialist borde det ju vara självklart att vara även feminist, men den socialistiska partipolitiken har ett bredare perspektiv. Och egentligen är det ju rätt. Jag tror på att feminism behöver gå hand i hand med socialism. För att få jämlikhet mellan människor måste alla innefattas och det finns många anledningar till att makten inte är jämnt fördelad i Sverige idag, varav de största är: klass, rasism/etnotism och könsmaktsordning.
Alla de här frågorna går att angripa enbart med socialism. Men som jag ser det är detta en kamp som måste ske underifrån. Hur ska vi kunna angripa klassförtrycket utan att arbetare själva organiserar sig? Vi vill gärna sitta och rösta på ett parti som vill fördela om resurserna så de med lite pengar får mer, men hur påverkar det maktstrukturen i stort?
Detta har jag skrivit om tidigare
Könsmaktsordning, däremot, ser jag som något som, till stor del, kommer uppifrån maktens topp. Klass skapas varje sekund i våra liv genom de val vi gör eller inte gör. Men att 96% av Europeiska rådets medlemmar är män, det kan jag inte påverka i min vardag. Jag kan inte heller direkt påverka Svea rikes lagar som förtrycker kvinnor som redan blivit förtryckta, förnedrade och förminskade. Inte heller kan jag direkt påverka att så liten del av Sveriges finanser fördelas till områden där kvinnor verkar (till exempel resurser till förskola, vård och omsorg och de löner som arbetare där har). Men allt detta går att påverka om ett parti, som vill ändra den patriarkala strukturen, kommer till makten.
Feministisk statistik
6 juli brände Feministiskt initiativ, med Gudrun Schyman i spetsen, upp 100 000 kronor för att uppmärksamma att Sveriges kvinnor förlorar 100 000 kronor varje minut på grund av icke jämställda löner.
Visst kan det ses som nonchalant. Pengarna hade kunnat användas till välgörenhet, kan man mena. Men det här var pengar som hade skänkts av reklamkollektivet Studio Total, just för att användas för att uppmärksamma lönefrågan.
Så här säger de själva om pengabränningen:Det är pengar vi ändå inte skulle haft om vi inte var män.
Vi fattar om folk blir förbannade. Varför inte ge pengarna till de tusentals mammor som inte har råd att köpa en glass åt sina barn i sommar? Men så mycket pengar har inte vi. Tyvärr. Dessutom handlar det inte om välgörenhet. Det handlar om rättvisa. Om att förändra samhället.
Läs även :
”Skänk FP:s valbudget till fattiga småflickor”
Men vad vill du Feministiskt Initiativ göra åt de orättvisa lönerna?
Läs om det här:Lönegapet mellan könen lika stort som 1981: Fi föreslår ny jämställdhetsfond för att minska lönegapet
För att ändra strukturer måste man våga bryta emot normer och sticka ut. Det gör Feministiskt Initiativ. Malmqvists milstolpar på TV8 har några intressanta klipp samlade här:
Gudrun Schyman och Feministiskt initiativ
-
Bamse – världens rödaste björn
Jag har alltid varit stormförtjust i Bamse. Eller i alla fall från det att jag lärde mig att läsa med hjälp av min storebrors tidningar för si sådär 22 år sedan. Faktum är att jag växt upp samtidigt som bamsetrillingarna. Tidningen som berättar om bamsebarnens ankomst damp ner i vårt brevinkast nästan precis samtidigt som jag föddes.
En anledning till att tidningen är så populär är förstås alla de fantastiska äventyr som vi får följa med på. Men jag tror också att det är så att barnet som läser känner sig värdefull och respekterad eftersom tidningen lyfter så många viktiga frågor och vågar låta barnet förstå. Jag minns tydligt hur jag tänkte kring resonemanget om många små kan tillsammans. Visst har tidningen och grund och botten alltid varit väldigt röd. Men jag har svårt att se att den skulle ha varit det på ett sätt som är anstötande. Budskapet är ju ofta att alla borde vara lika mycket värda och att pengar inte ska få göra intrång på jämlikhetstanken. Och tillsammans med det har vi ju tron på vår egen kraft när vi gör något tillsammans. Den lilla blir stor när alla enas.
Och faktiskt så tycker jag att Bamse och hans vänner har lyckats hänga med i tiden ganska bra. När jag var liten var det mest grabbarna som fick åka på äventyr, men det har ju ändrats lite nu. Både Brummelisa och Nina Kanin har fått egna identiteter utöver sitt mödraskap och även till exempel Mickelina har börjat ta mer plats. Vidare tycker jag att det är kul att en del frågor, som ofta ses som obekväma att diskutera med barn, lyfts fram. Mobbning har ju funnits med som tema vid flera tillfällen och att Brumma inte är som andra barn, men ändå lika mycket värd, är något som blir en naturlig del i serierna. I det senaste numret (nr 10 2010) blev jag faktiskt lite överraskad. Lille Skutts ena bror adopterar nämligen ett barn tillsammans med kaninkillen som han lever med. Jag tycker att det känns jättehärligt att en barntidning kan göra en sådan serie utan att få det att bli något konstigt och inte heller något övertydligt politiskt korrekt (alltså något i stil med en moralpredikan om att alla har rätt att bli kära i alla), utan bara som en naturlig händelse bland alla andra.
Några gobitar
I ”Bamse och lemonad-källan” hjälper Bamse ett gäng möss på en ö att bekämpa två imperialistiska makter.
Några stora apor som vill styra och ställa över de små i ”Flask.post III Alexander den lille av Apolonien”.
Visst känns aporna lite bekanta?
Djurrätt i serien ”Tigerjakt” i nr 09 1984 / Bamses Äventyr nr 2Fler trevliga exempel på sidan Bamses politik
-
Slutspurt för Djurens Rätts pälskampanj – Skriv på du också!
Djurens Rätts film mot pälsfarmning
Skriv på här
-
Fixat sidan efter krash
Ja, som sagt, all info försvann från kontot, men nu är det mesta fixat fast med nytt utseende
-
Ekoguru
Ta hjälp av WWF:s ekoguru för att minska din påverkan på miljön.Gör ett test för att se hur många jordklot det skulle krävas om alla gjorde av med lika mycket resurser som du eller samla poäng genom att utföra miljövänliga handlingar.
-
Vargen gör ingen nytta, men människan däremot…
Igår sändes ett program på SVT om Vargen
Vargens väg – från fridlyst till fredlös
Vid ungefär 17.20min in i filmen säger en intervjuad jägare:
”Vargen ska bort den…den gör ingen nytta hon”
Jag tänkte direkt på all nytta som människor gör här på jorden. Ja, hur hade världen klarat sig utan oss?!
-
Måste man döpa sitt barn?
Svenska Kyrkans webbsida om dopI dopet finns löftet om att Gud är med under livets alla dagar, oavsett vad som händer.
Genom hela kyrkans historia har dopet varit den synliga bekräftelsen på varje människas självklara samhörighet med Gud [...]Eftersom jag och barnens pappa tvivlade på att våra barn själva kunde bekräfta sin samhörighet med någon gud vid några månaders ålder, valde vi att inte ha dop för dem. Men däremot tyckte vi att det kunde vara trevligt att fira barnens ankomst på andra sätt.
Vi valde att ge barnen varsin namnfest.
-
De som vandrat in
Det finns ett ord som tar ganska stor plats i vårt samhälle. För vissa människor är det avgörande för hela omgivningens förhållningssätt gentemot personen. Det är ett ord som delar in människor, ibland med onda intentioner och ibland med en välmenande tanke. Ordet syftar till att beskriva en människas ursprung, men handlar oftare om en kulturell indelning. De som avviker från den kulturella normen blir ofta kategoriserade som detta ordet.
Har du lyckats gissa vilket ord det är?
Här kommer det: InvandrareBara genom att titta på själva ordet kan vi se att det är ganska fånigt: in-vandrare. Vem vandrar till Sverige egentligen? Om vi sedan går vidare till hur ordet används blir det ännu fånigare. Även om vi nu tänker oss att det finns personer som har vandrat in till Sverige, hur kan det då komma sig att deras barn, som är födda i Sverige, också är in-vandrare?
I Sveriges Televisions program ”Debatt” diskuterades, för några månader sedan, om det var rätt att Vellinge kommun skulle tvingas ta emot ensamkommande barn som flytt från sina före detta hemländer. Via en storbildsskärm fick fyra vellingebor, två fäder och två söner, vara med i debatten. De åsikter som de framför är väldigt tragiska, men samtidigt så skrattretande att de blir riktigt komiska.
Ungefär 5 minuter in i klippet här nedanför säger en av vellingesönerna ”Det är skillnad på invandring och illegal invandring” varpå Hanif Bali, riksdagskandidat för Moderaterna svarar ”Hur tar man sig till Sverige lagligt?”. Men på det har sönerna (eller fäderna) inget svar. Istället kommer de med nästa höjdpunkt: ”Men varför stannade ni inte i Danmark på vägen?”
Ja, just det, så har vi det här med ordet in-vandrare. Om det nu är så att man vandrar in till Sverige, då måste man ju kunna stanna i Danmark istället. Då hade de ju inte behövt gå så långt. Att de inte tänkte på det! ;)
De övriga delarna av Debatt 17 november Ensamkommande flyktingbarn i Hököpinge:
Del 1
Del 2Så avrundar vi det hela med en gammal klassiker:
-
Arbetarens jämställdhetstest
Ett roligt, men också tänkvärt test.
”Hur jämställd är du?
Gör Arbetarens stora jämställdhetstest” -
Och så har vi det här med ångest igen…
… men den har förändrat sig. Lite av den har flyttats från magen till hjärnan. Ã…ngestdjuret nafsar litegrann i magen, men det skaver också i min hjärna lite då och då. Och det hela verkar handla om att jag lärt känna det på ett annat sätt. Egentligen handlar det hela om att det blivit lättare att definiera ångesten. Det gör den lite mindre spännande, men också lättare att hantera. Nu handlar det ofta om mig själv i förhållande till olika roller. Jag som förälder, jag som individ och jag som del i ett kapitalistiskt system. Så som jag till exempel har skrivit om här. Ibland är jag dålig feminist, ibland dålig mamma, ibland tråkig för att jag har barn, ibland för ung och rebellisk för att ha barn… och, tja, ibland ganska ensam i min situation.
Fast varför skriver jag om detta. Får man skriva om ångest när man förväntas vara vuxen? Lite ungdomsångest är väl helt ok, men den där formen som inte försvinner, den är inte lika rumsren. Förmodligen är det för att den gränsar lite mot galenskap och galna människor vill man ju inte ha i sin närhet, särskilt inte i dessa tider.
Men då kommer vi till den klassisk frågan – var går gränsen för galenskap? Foucault har ju skrivit hela böcker om det här. Och vi kan väl i alla fall säga att det handlar om normer. Vi förhåller oss till dem hela tiden och nånstans finns det en gräns när vi brutit för många. Och här har vi en annan viktig grej – vi får ångest när olika normer krockar, antingen med varandra, eller när den av samhället önskade normen krockar med en motnorm, som vi känner är mer rätt.
Vart leder allt detta då? Jo, det är ju så att ångesten är jävligt jobbig, men samtidigt lite nyttig. Det sägs att det krävs ångest för att en person ska kunna bli en sann konstnär. Och visst, ständiga krockar innebär ju att man måste finna nya lösningar hela tiden. Det krävs en himla massa kreativitet. Normkrockar skapar kreativitet och kreativitet skapar nya normkrockar. I spiralform kan så världen förändras i takt med att normer krockas ihop. Ångestdjuret är lite jobbigt, men det påminner mig om vem jag är och vem jag vill vara.
